Shapeful

Den dag som alla sa skulle komma fast jag fnös.

Den dag jag berättat var på gång men då sade alla hur otroligt stark jag är och måste vara.

Detta fram och tillbaka har fuckat upp mitt inre som i omgångar slår av och sen på.. 

om och om och om igen

Jag trodde ett tag att min kropp skulle krasha först som den brukar men ack så fel jag hade.

Påväg hem från morgonens lämning så brast den där muren och där stor jag mitt i en korsning kl 8 på morgonen gråtandes som en galning.

Mina ben bar mig inte längre & allt gick i slowmotion medans tankarna forsade fram i samma fart som tårarna.

Jag praktiskt taget kröp till sängen från ytterdörren och har kramat kudden sen dess som blir min trygghet 

Allt gör ont

När stängs denna kran av?

När slutar det inre göra så ont?