A step in to close one door
Tiden springer fortare än tankarna.
Under en månads tid så har ja hunnit med att fylla år,
Klippt av mig hår.
Gått på mina tår.
Mött min största rädsla.
Förlorat något inom mig (igen)
Blivit så älskad men i samma veva blivit huggen i ryggen.
I torsdags tog jag ett stadigt kliv in till "30" och jag inser på vad ja slösat alla mina 20.
Små detaljer brukar spricka mer än ett stort slag
-
Jag blev satt i en bil på onsdagen, med en packad resväska samt min handväska.
Efter ett par timmar i bilen som jag snabbt insåg styrde oss mot väst så tog han tag i mina händer som låg avslappnat i mitt knä.
Då jag höjer blicken ser jag ett leende på hans läppar innan han frågar mig om jag är nervös.
Jag kände där pirret i magen men jag försvann snabbt tillbaka in djupt i mina egna tankar, med en nick som svar på hans fråga.
Vi stannade mitt i vimlet och jag är smått förvirrad över vart han denna gång fört mig..
Medans jag lyfter ur min väska ut baksätet så möts jag av en man som står någon meter bakom mig, jag tittar upp och han uttalar
"Välkommen till Göteborg ".
Nästa bild ur det kontor jag bär inom mig är då jag efter en varm avslappnad dusch, sätter mig på sängkanten för att borsta mitt hår och masserar in håroljan som ja håller så kär - allt i tystnad.
Jag kryper ner under det omfamnande täcket och sneglar ut mot staden utanför detta hotellrum...
"Mina sista minuter som ung"
tänkte jag samtidigt som jag masserade nedre delen av magen ömt & smärtsamt.
Jag tar ett djupt andetag som mer lät som en suck vid utandningen och hör hur lätta fotsteg kommer mig nära.
Där står han, hållandes en rosa Champ med texten
"Dirty Thirty"
Han trär en banderoll över min överkropp, kröner mig med en tiara och utbrister "Grattis!"
Jag kunde inte hålla mig längre och slängde mig upp på bara knän & runt hans hals.
Aldrig har jag skrattat så.
Aldrig har jag känt mig så löjlig men ändå så vackert perfekt i någons ögon
Han ser bortom de kantstötta.
Bakom och innanför de där kontoret av kaos.
Där papperskorgen är mer fylld av knycklade papper och där vardagsångesten är ens morgonkaffe.
Fast jag älskar så älskar han mer och jag kan aldrig få nog av hans viskande ord i våra famnars hetta
"You are so gorgeous"
Nu är rutiner tillbaka i rutin.
Sonen är där han hör hemma.
Sommaren är över och lugnet även så.
Jobb, skola, behandlingar, ingrepp, resa, bröllop, möten är det som väntar dem kommande 2 månaderna
Let's go for it