se dem små glimtarna
Förra veckan var en riktigt tuff en.
Dylan kom hem sjuk, med alla baciller som går att ha kändes de som och jag va så rädd att bli smittad då jag befinner mig i läkningstadie, men än så länge ha ja klarat mig *peppar peppar*
Vi ha varvat dagarna med sovstunder och pokemonfilmer.. då mena ja en hel jäkla hög med filmer 🙄😂 men de verkade vara den bästa medicinen för oss i sjukstugan
Imorgon är det 3 veckor sen operationen utav foten och varje dag är ett steg i rätt riktning och ingen är gladare än jag!
Vårdcentralmöterna för omläggning vände till det positiva så jag försökte gå till läkarbesöket på kirurgen med världens positivaste inställning.
Jag blir fundersam ang hur ja måste ha sett ut för då sköterskan som varit med mig sen dag ett såg mig så fråga hon hur jag egentligen mådde.. för jag såg ut verkligen vettskrämd ut med ett tryckt leende tydligen 😂
Provsvaren från biopsin var inte alls positiva och att ta bort stygn från UNDER foten är något ja inte önskar någon - men ja hade ju världens bästa sköterska som tog allt så lugnt och fint, trots att jag kallade henne de enda o andra i höjden av smärta 🤭
Det var svårt att ta sig hem.
Att stå ensam väntandes på bussen med rädsla över de besked kirurgen just gett, med alla frågor som kom i efterhand, med tankar som gror och för att inte tala om oron för hur framtiden kommer se ut
Fina mamma, syster och partner fanns där i telefonen med mig genom resan hem, så jag kunde till slut se dem positiva små stunderna också ❤
Allt har börjat landa för mig nu och jag ser på livet mer positivt än innan, att jag ska leva NU och göra de jag älskar och må bra över
