Acceptera situationen och börja leva

Ibland förundras jag över andra vuxnas människors sätt att hantera situationer.

Vad får dem att gå så långt som dem gör?

Vad går igenom huvudet då dem yttrar sig om saker dem inte har något med att göra?

Vad ger dom rätten att döma utan fakta?

Jag är lycklig för en gångs skull så låt mig vara ifred.

Ta era glåpord någon annanstans!

Lördagen spenderades på Astrid Lindgrens värld med Thomas och "Oma".
Höstmarknad som förde med sig massa skojjiga ääventy, man blev som ett barn igen.


Söndagen tog oss till vimmerby där det blev köp av en ny bil, har en överlycklig thomas som förtjänar denna medgång.
Mer än någon annan.

Efter lämning av dylan så provkörde vi till Ruda.
För första gången fick jag inte ont av att sitta i en bil och jag kände mig trygg för en gångs skull.

Väl där fick denna goding följa med mig hem.
Fransk bulldog på 16 veckor som ska bo hos mig ett tag - finaste winston!

Fast att denna vecka startar med smärtattacker och oro inför den 18e så låter jag det inte ta över för mycket.
Jag ser fram emot slutet av veckan och allt därmellan med denna lille herre.

Kommer ha det så mysigt och kul.

Detta med valp är då inte min grejj än men ser så fram emot den dag jag bestämmer mig för att ge Dylan ett syskon..
Men tills dess kämpar jag med oron att det aldrig kan ske pga för sjuk kropp.

Positivtet och acceptans är det jag måste hålla fast vid 💋