Att trotsa sig själv.

Helt otroligt hur ett samtal kan få mina fötter att lyfta från marken.
Helt magiskt hur några ord kan framkalla det fjantigtaste fnittret och hårda hjärtslag..



Min familj lämnade igår småland och timmarna efter låg jag i hög feber sisådär småyrandes.
Mot lunchtid idag bet jag ihop och packade in oss i bilen med massa mat och badkläder.


För första gången på flera år så badade alla tre.
Det är rätt fantastiskt då en är extrem badkruka och den andra hade feber medans den tredje stuttsade i vattnet av skär lycka.



Lät solen torka mig medans sparvis lekte i sanden med andra barn.
Hann bara komma hem, äta revben till middag innan febern tog fart och slog ut mig helt.

Blev väckt vid 23 av att T va påväg hem och att han lagt dyllis och fixat allt så ja kunde bara slappna av, ta något för febern för att sen somna om för natten.

Imorgon avslutas dem här 3 helgerna i rad jag haft min älskade son och jag har en vecka att kurera mig innan vi startar semestervecka nr 2.


Nu mammas piroger, läsk och somna till tvn.